UEs avtalsförslag för Installationsavtalet 2016

avtalskrav11

Förutsättningar för avtalsrörelsen 2016

Företagen har äntligen börjat återhämta sig efter den ekonomiska osäkerheten som funnits. Behovet efter erfarna elektriker växer och arbetslösheten går ner. Samtidigt som detta sker är de fortsatt svårt för de ungdomar som varje år går ut el-programmet att få en anställning.

EIO och Elektrikerna har länge försökt komma till bukt med detta problem. Om något så ligger de större ansvaret på EIO där de faktiskt är deras medlemmar som inte anställer lärlingar.
Vi i Unga Elektriker tänkte pröva på något nytt för i år, de att komma med egna avtalsförslag.
Detta trots att vi egentligen inte har någonting att säga till om vid avtalstecknandet då de är branschens parter som äger Installationsavtalet.

Nu hoppas vi såklart att branschens parter, EIO och Elektrikerna, lyssnar på oss. Vi är trots allt Unga Elektriker – ett ideellt nätverk som finns till för att lyfta ungas röst i vardagen.
”Prata inte om unga, prata med oss” är ett passande talesätt.

Utmaningarna vi ser branschen måste ta i tu med inför framtiden är många.

Pressade byggtider är vanligt, arbetsmiljön är det första som försvinner. Man tummar på säkerheten helt enkelt. Detta i samband med att varje enskild montör förväntas prestera mer är inte hållbart. Riksdagen för diskussioner om att höja pensionsåldern. Detta samtidigt som vi inte orkar jobba tills vi förväntas gå i pension är motsägelsefullt.

Ingen anställer oss unga utan vill hela tiden ha erfarna elektriker. Vem ska säkra framtiden då? Hur ska vi få in fler unga i branschen? EIO har drivit frågan om ge unga sämre anställningsvillkor och menar att de är rätt väg. Helt fel tycker vi i Unga Elektriker. De skapar bara ännu mer osäkerhet och sämre arbetsmiljö. Helt ohållbart! Om ingen anställer framtiden så kommer branschen att självdö.

Ojämlikheten i branschen fortsätter.
I senaste avtalsrörelsen kom en ny fördelning på ackordet som spär på den ojämlikhet som redan finns. Ackordet har alltid fungerat som ett verktyg för att hindra ojämn lönesättning samt hotet mot att ta in UE på UE till ett billigare pris. Ren avtalsdumpning tycker vi i Unga Elektriker.

Företagen fortsätter lura oss unga och spela på vår okunskap. Vi vet inte om våra rättigheter samt skyldigheter ska tilläggas. Att då systematiskt nekas att gå fackliga utbildningar där vi faktiskt får lära oss sådant är även de motsägelsefullt. I och med att kunskapen bland yngre oftast är mindre när de kommer till kollektivavtalet så blir de lurade på både provanställningar, jobba gratis och andra felaktigheter.

Detta är några av de problem vi hoppas EIO och Elektrikerna tar tag i när man tecknar ett nytt kollektivavtal som berör ca 27 000 elektriker där ungefär en tredjedel är under 30 år.
Det är nu dags för ett modernt kollektivavtal som är anpassat för Sverige 2016, där företagen fortsätter blomstra samtidigt som de anställda får bättre och tryggare anställningar så de slipper gå runt med en stor oro om de ska klara vardagen eller inte.
#avtal16

 

Unga Elektriker har följande yrkanden inför kommande avtalsrörelse.

  1. 40 timmars lärlingsintroduktion


”Lärlingens ställning på företaget är ofta helt beroende på dennes kunskap om rättigheter enligt lag och avtal.”

Att komma ut som el-lärling i dagens Sverige är inte lätt. Dels är det väldigt många som inte får den där första anställningen som lärling. Det som har turen att landa de där jobbet blir allt för ofta lurade.

Det krävs ingen större undersökning för att snabbt inse att dagens unga och då framförallt lärlingar inte har koll på sina rättigheter/skyldigheter i den utsträckning de skulle behöva. Det är synd då både företag och anställd tjänar på lika spelregler. Som de ser ut i dagsläget är det väldigt många lärlingar som blir lurade på både det ena och det andra. Som ung får man lita på att företaget gör rätt för sig. Betalar ut rätt lön, rätta ersättningar, du är inte provanställd och så vidare. För att säkerställa att lärlingarna får den kompetens de behöver på området avtal och lagar så finns det två lösningar.

Dels ska branschen vara ute i gymnasiet och informera om vad som komma skall. En till sak man kan göra är att under lärlingens 1600h att skicka hen på en ”lärlingsintroduktion”. Vi i Unga Elektriker föreslår 40 timmar sådan utbildning. De ska vara en utbildning som branschens parter tillsammans kan hålla i. Där diskuteras lärlingens rättigheter och skyldigheter. Ännu viktigare; arbetsmiljö. Både EIO och Elektrikerna säger sig arbeta för en bättre arbetsmiljö. Här blir då ett ypperligt tillfälle för dem båda att faktiskt skola morgondagens elektriker till en bättre säkerhetskultur. Arbeta bort de där ”jag ska bara” tänket samt bygga på ett självförtroende som gör att man vågar säga ifrån när arbetsmiljön är dålig. Dessa 40 timmar ska självklart likställas med arbetad tid och ingå i lärlingens 1600 lärlingstimmar.

  1. Ta bort omoderna anställningsformer


”Att ha en trygg anställning är grundbulten för varje arbetande människa.”


Industrialiseringen kom till Sverige i mitten av 1800-talet. Innan dess hade vi ett bondesamhälle där varje familj odlade och byggde allt de själva behövde. På sin höjd kunde man knacka på hos grannen för att byta till sig något.

Sedan kom då industrin till Sverige. Människor lämnade sina gårdar och började arbeta på fabrikerna. Anställningsvillkoren för arbetarna var riktigt bedrövliga. Det var så illa att arbetsgivarna stod och budade om vilka som kunde ta jobbet till billigast pris.

Sedan dess har vi kommit långt. Företagen har börjat inse vikten av att ha trygga och nöjda anställda som i sin tur mår bättre och producerar mer. Det kanske har med att fackföreningarna bildades eller att företagen bara vaknade upp en morgon och visste bättre.

Otrygga anställningar är omodernt och borde ha lämnats där de hör hemma, på 1800-talet. Att som anställd inte veta om man får förlängt arbete eller inte skapar en stor oro. Man mår dåligt över att man inte vet om man kan försörja sin familj om man förlorar arbetet. De välfärdssystem som vi har i dagens Sverige har länge urholkats och tappa mycket i värde. Har man en otrygg anställning så vågar man kanske inte heller säga ifrån till sin arbetsgivare när den gör fel då oron över att inte få ha kvar jobbet är stort. Att bli förtroendevald så som ett skyddsombud finns inte på kartan. Rädslan över att se besvärlig ut om man ställer krav på bra arbetsmiljö är för stor.

Här ska elteknik branschen vara ett föredöme. Enligt § 6 i andra kapitlet i Installationsavtalet får avtal om tidsbegränsad anställning träffas för särskild anställning.

Helt otidsenligt och för att få ett modernt kollektivavtal krävs det att denna paragraf helt stryks eller att Elektrikerna får veto i frågan. Anledningen till att just Elektrikerna ska få veto i frågan är att de till skillnad mot företaget har ingen ekonomisk vinning i frågan.

  1. 6 veckors semester

Man jobbar för att leva, man lever inte för att jobba”

1978 kom rätten till 5 veckors semester. 1991 kom 27 dagars semester som så snabbt som 1994 ändrades tillbaka till de ursprungliga 5 veckorna. Det är semesterlagen som reglerar detta men det är ju såklart bara ett minimum och kan lätt höjas i respektive kollektivavtal.
Är det då inte på tiden att vi arbetare får mer semester igen?

Semester är någonting bra, det får oss arbetare och chefer att slappna av och komma tillbaka med nya tag. Skillnaden mot 1994 till idag är att byggtiderna är än mer pressade. Varje arbetare förväntas idag prestera mer och mer. Detta är inte hållbart.

För att orka med detta raskande tempo så krävs de att man får möjlighet att vila upp sig.
Därför tycker vi i Unga Elektriker att de är dags för EIO och Elektrikerna att på riktigt visa upp vad de menar när de säger att de vill ha ett modernt avtal. Det är inte modernt att arbetare 2016 ska slita ut sina kroppar så de blir förstörda. Det som däremot skulle vara modernt är 6 veckors semester. Så kom igen nu EIO och Elektrikerna, vi vill ha ett modernt Installationsavtal.

Kostnaderna för företagen på en vecka extra semester skulle de snabbt få tillbaka då produktiviteten och arbetsviljan skulle öka efter en lång och välbehövlig semester.
Att många familjer också har de svårt att pussla ihop familjelivet när deras barn har längre lov skulle också minska. Att ta ut föräldraledighet är inte alltid ett alternativ för vissa familjer då inkomstbortfallet blir för stort. Detta borde företagen mer än gärna gå med på då de värnar om sina anställda både på och utanför arbetsplatsen.

  1. 6 timmars arbetsdag


”Man jobbar för att leva, man lever inte för att jobba – Part II”

Dagens arbetsliv är tuff och slitsamt, pressade byggtider, dålig projektering och dålig arbetsmiljö sliter på våra kroppar. Vi förväntas arbeta till 65 års ålder om inte ännu längre. Problemet är att inom LO-kollektivet så går 47 % av medlemmarna i pension åldern 60-64. Alltså så orkar knappt hälften att arbeta till de fyllt 65 år. Sett till vår bransch, byggbranschen så kan man anta att de ser ännu värre ut. Med tanke på detta så skulle vi tjäna på att gå ner i arbetstid. Vi skulle kunna få en ordentlig chans att återhämta oss, träna så att vi kan förebygga skador och spendera mer tid med vänner och familj.

Företagen skulle spara en massa pengar på detta då vi anställda inte skulle vara borta från jobbet på grund av sjukdom och skador. Produktiviteten skulle även öka då vi orkar jobba mer. ”2007 presenterade det numera nedlagda Arbetslivsinstitutet en omfattande studie som visade att den upplevda hälsan förbättrades väsentligt för de som arbetade sextimmarsdagar. I studien ingick 800 personer, huvudsakligen anställda inom offentlig sektor, där hälften fick arbeta sextimmarsdagar utan lönesänkning medan den andra hälften fick fortsätta jobba sina åttatimmarsdagar som vanligt. Efter 18 månader hade nästan allt förbättrats i den första gruppen. Folk upplevde ett större välbefinnande med mindre stress och trötthet.”

1919 var året som 8 timmars arbetsdag infördes. Visserligen arbetade man fler dagar än nu. Men 40 timmars arbetsvecka kom 1970. Så nu är de dags att ta ett steg längre och införa 6 timmars arbetsdag eller 30h/arbetsvecka.
För att orka jobba tills pensionsåldern, för att minska företagens kostnader och öka produktiviteten så är 6 timmars arbetsdag det självklara alternativet.

It´s a win-win situation samt EIO får chansen att på riktigt att visa vad de menar med ett modernt avtal.

  1. 6 % i löneökning

Pengar är inte allt, men mycket”

Under de senaste avtalsrörelserna har vi tagit ut alldeles för låg löneökning. Det har i snitt hamnat på 2 % per år. Detta har lett till ökade klyftor där tjänstemän och företag har kunnat plocka ut mycket större löneökningar och vinster än vad vi arbetare kunnat. Klasskillnaderna har ökat och att vi arbetare har fått det betydligt sämre ställt i jämförelse med våra chefer. Detta är inte okej, företag överlever inte utan oss arbetare. Det är vi som producerar det företagen säljer. Med tanke på de är det kanske dags att man visar det också?

I Sverige har det länge varit kutym att industrin har satt de så kallade ”märket” för löneökningar för hela arbetarrörelsen. De har misslyckats och de få procent vi fått har inte minskat gapet utan bara lett till att vi halkat efter ytterligare lönemässigt gentemot tjänstemännen och företagen.

Varje år har även Svenskt Näringsliv och likaså EIO gjort sitt yttersta för att få oss arbetare att stå tillbaka på våra löneanspråk. Det får vara nog. Den senaste finanskrisen är som bortblåst och vi har snudd på deflation i Sverige idag. Arbetslösheten är den enda som är hög i Sverige idag. Att då få snurr på det hela är enkel matematik. Rejäla löneökningar leder till att köpkraften i Sverige ökar. Vi ökar på vår inflation samtidigt som arbetslösheten sjunker.

Absolut är en alldeles för hög inflation inte önskvärt då de leder till helt andra problem.
Därför väljer vi att spela säkert och inte kräva för höga löneökningar. 6 % är den siffran som vi kräver i löneökningar 2016 och inte en promilleprocent mindre.

Eftersom LO samordningen dessvärre sprack är vi inte heller längre bundna att följa industrins ”märke”. De har gått ut och sagt att de kommer kräva 2,8 % för 2016 års löneökningar, vilket vi ändå tycker är på tok för lite. Elbranschen ska gå i bräschen för att få igång ekonomin. När andra branscher ser att de är möjligt så kommer de följa efter.

  1. Betald frukost och lunch i tid

Är vi hemma? Nä, då ska vi också ha betalt för tiden”

Sedan 1919 har vi i Sverige haft åttatimmarsdagen. Åtta timmars arbete medförde ökad produktivitet, växande ekonomi och högre medelålder. Åttatimmarsdagen drev samhället framåt. Sveriges elektriker kunde då komma hem och för första gången få möjligheten till en meningsfull fritid efter arbetet. En rättighet som en arbetare troligtvis inte sett sedan industrialiseringen tog fart. En rättighet herrefolk och borgare alltid hade haft, men som nu även tillföll sjåarna, buset och arbetarna. 


Sedan dess har det hänt mycket. Pensionssystem, välfärdsutveckling och reallöneökningar men ingen ytterligare daglig arbetstidsförkortning. Sveriges Elektriker behöver tid för sina familjer, sitt föreningsengagemang och sin strävan i att förverkliga sig själva. Därför föreslår vi att frukost och lunchrast bli betald arbetstid så att arbetstiden kan förkortas med en timme. 

Om montören går hem, så bör också arbetsgivaren få möjlighet att tidigarelägga sin hemgång. Sveriges Elektriker och Arbetsgivare förtjänar båda att kunna gå hem en timme tidigare.

  1. Restid lika med lön


”All tid är arbetad tid”

Att elinstallatören är en resande arbetare är nog inget som någon missat. Arbetsplatsen är i ständig rörelse, oavsett om du arbetar på entreprenader eller service. Detta skapar också en del problem för individen.

I dagens samhälle är det inte alltid enkelt att få ihop livspusslet med barnpassning, förskola, fritids eller idrott. För att skapa en meningsfull fritid för dagens elektriker efterlyser vi en översyn utav resorna. Vi kan förslagsvis tänka oss att restid räknas in i ordinarie arbetstid, eller att den uppgår i lön och då inkluderar övertidsersättning utanför arbete.

I det moderna kollektivavtal vi eftersträvar så kan det också finnas utrymme för individuell frihet, frihet att hinna med, att orka och att nästa dag vilja tillbaka till jobbet.

  1. Ackordsfördelningen


”Alla människor är lika mycket värda – och presterar utifrån olika förmåga”

Att arbeta rationellt bör ligga i såväl arbetstagares intresse som arbetsgivares.
Genom god planering, fullständiga ritningar och handlingar kan vi genom rationellt arbete prissätta olika arbetsmoment i tid, som sedan omvandlas till prestationstillägg på våra löner.

Detta gör att det ligger i hela företagets intresse att planera samtliga moment i arbetet för att så effektivt som möjligt utföra och producera. 
Detta genererar såväl vinst för företagen som en starkare köpkraft för den enskilde anställda.

Företagen får en större möjlighet att långsiktigt planera för nyanställningar, uppsägningar eller satsningar i olika former.  
Det ger en kontinuitet för de anställda och inger ett förtroende för att företaget bärs upp av samtliga anställda.

Om samtliga anställda ska bidra efter sin förmåga till företagens vinster kan vi inte göra skillnad på människor utifrån personliga förutsättningar.  Prestationslön sker i ett ackordslag, där montörerna också ingår. Det blir orimligt att företag godtyckligt sätter individuella löner för att sedan splittra ackordslag. Samtliga montörer ska känna sig drivande att producera för företagens framtid. Det inger ett starkt förtroende för företagen och gör det möjligt för ledningen att låta alla utvecklas i företagen, för att på sitt sätt prestera på bästa sätt. Detta är dock endast möjligt med den tidigare ackordsmodellen(som gällde fram till 31-december 2014).

Godtyckligheten i den individuella lönesättningen är skadlig för såväl företag som anställda individer. Därför bör det inte skilja lönemässigt i slutändan i ett ackordslag som producerat på samma arbetsplats. För att kortfattat beskriva de individuella delarna i ackordet: ”Någon kan vara bäst i världen på att sälja bilar, utan att ha lärt sig att backa” – Med andra ord, ackord fördelas med nuvarande ackordssystem (Fr.o.m. 1-januari 2015) godtyckligt för att splittra ackordslag, trots att alla bidrar lika mycket utifrån sin förmåga i produktionen.